Ett projekt
Egentligen är väl alla bänkar menade att skapa vänskap. Byta ett ord eller två. En stol kan du sitta ensam på, men på en bänk ska man vara fler. Och naturligtvis prata med varandra. Ändå behövs det ett projekt på olika håll i Sverige som kallas ”Gula bänkarna mot psykisk ohälsa”. Ett fantastiskt projekt, som syftar till att hjälpa människor som drabbats av depressioner eller andra psykiska sjukdomar. Det är hemska tillstånd, kanske de värsta, som på ett sätt är svåra att förstå, samtidigt väldigt enkla.
Jag ser ett inslag på nyheterna där GIttel Ullebo från Helsingborg berättar om sitt liv. Efter flera år av psykisk ohälsa, som resulterade i ett självmordsbesök där hon förlorade en arm och ett ben, mår hon nu jättebra. Hon har inte bara läkt på utsidan, använder proteser, hon har också läkt på insidan. Processerna har gått parallellt och – hur obegripligt det än låter – idag mår hon bättre än på många år. Hon säger att orsakerna till hennes psykiska ohälsa var orimliga krav på sig själv, väldigt vanligt idag, men depressioner kan bero på mycket. De kan ha med reella händelser att göra, skilsmässor, sjukdomar eller arbetslöshet, men de kan också handla om inre demoner. Svåra för utomstående att förstå.
En gul bänk där man kan byta ett ord eller två
Det viktiga är hur vi hjälper dem som drabbats att må bättre. Kanske ge ett presentkort på massage i Uppsala. Då kan en gul bänk vara lösningen. En bänk, eller någon helt annan plats, där man får möjlighet att prata med andra. Berätta om det som tynger, om känslor av hopplöshet, och på allvar bli lyssnad på. Man ska aldrig förringa psykisk ohälsa, men kanske är den snabbaste vägen till hälsa att på riktigt bli lyssnad på. Att någon, känd eller okänd, verkligen hör vad du säger.
I Uppsala har vi sedan många år såväl gula bänkar som bord, fågelholkar och blomlådor. Hela gator – de fina sommargatorna – som lyser upp vår stad. Jag har varit bortrest en stor del av sommaren, men när jag kommer hem blir jag glad av det gula som lyser i stan. Och sätter mig ner och kanske pratar med den som sätter sig bredvid.
Sommaren är värme, gemenskap och lycka för många men inte för alla. Långt ifrån för alla. Sommaren är också det motsatta. En period av ensamhet, sorg, saknad, kanske sjukdom och utsatthet. Det är då vi behöver varandra och kanske e-handel för naturlig hudvård. På en gul bänk eller en blå. Kanske runt ett köksbord eller i andra änden av en telefon. Ring nån du vet känner sig ensam i sommar. Gå förbi på en kopp kaffe. Att bara byta ett ord eller en vänlig blick med en okänd kan betyda massor. Det finns en gammal dikt jag tänker på ibland: Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå. Alla människors möte borde vara så. Jag tror det