Det förändringas under åren

Inte för att jag tänker flytta, men jag funderar ändå. Hur kan det vara så enorma prisskillnader på ett hus i storstaden och ett hus på landet? Likadana hus och många miljoner i prisskillnad. Naturligtvis är läget jätteviktigt, att man har närhet till stadslivet – shopping, kulturupplevelser, idrottsevenemang, nattliv – men ändå. Jag säger det igen. Ändå. Vi pratar flera miljoner!

När man var ung var saker annorlunda. Då var avståndet till krogen livsviktigt. På riktigt. Att inte kunna GÅ hem efter en utekväll med gänget var lika med döden. Ju närmare desto bättre och själv bodde jag ända upp 30-årsåldern – i princip – ovanpå puben. Eller i kvarteret bredvid. Sen kom livet ikapp. Småbarnen dök upp ett efter ett, rabatterna och trädgården fick plötsligt plats i ens hjärta och jäklar vad viktigt det blev med grannarnas vänskap. Man skaffade hund, hundar, och att bo ovanpå puben var inte längre ett alternativ. Ju närmare skogsstigar och lekparker desto bättre.

Riktigt på landet bodde vi aldrig, jag och min dåvarande man, men inte var det långt ifrån. I en ”förort” till Stockholm, där villabebyggelsen var det naturliga. Sen upptäckte vi Mariefred! Den perfekta kombinationen. Vi köpte ett hus – mitt i stan. Med trädgård och studsmatta, hade alla på den tiden, men med krypavstånd till kvarterskrogen. Dessutom Gripsholms värdshus, vilket måste vara världens bästa kvarterskrog. Stan var dock en väldigt liten sådan. På gott och ont, det vet vi alla.

Det är stora prisskillnader

Nu bor jag mitt i en storstad igen. Jag lämnade min fantastiska plats på jorden – det mysigaste hus och den finaste trädgård som fanns, i den bästa av småstäder – men det fanns anledningar. Skilsmässa, sjukdom, saker man inte rår över, men som måste få råda. För att man ska överleva, komma på fötter och börja om. Vilket jag gjort. Det har gått några år och hur bra jag än har det mitt i Uppsala, där jag nu bor, funderar jag över tingens ordning. Att köpa ett nytt hus i en storstad kräver massor med miljoner, vilket inte många har. Verkligen inte jag. Men att köpa ett på landet. Det kan nästan vem som helst.

Ju mer landet vi pratar, desto fler har möjlighet. Såg ett alldeles fantastiskt hus i en liten håla som heter Östervåla. Den har ni inte hört talas om antar jag. Nog därför det nästan inte kostar något alls att köpa ett slott där. Jag menar det – ett slott nästintill. Men jag ska inte flytta nu. Och ska jag det, ska jag flytta neråt landet. Till Sörmland igen – eller Dalsland. Min barndom susar där. Och husen kostar inte mycket. I Åmål kan du också får ett slott för pengarna. Samma pengar som en liten lägenhet i Uppsala – för att inte prata om i Stockholm.

Hoppas ni trivs där ni bor. I lägenhet eller hus eller slott. I skogen – eller i en liten eller stor stad. Huvudsaken är ju det, att man trivs där man bor. Jag reflekterade bara lite, om de stora prisskillnaderna som råder. När livet på landet – iallafall i perioder – kan vara det bästa. Kanske blir det som pensionär man är redo. För lyckan. I slottet. På landet. Eller någon helt annanstans.