Jag levde 20 år i den lilla stan, mina barn växte upp här, och staden betyder så mycket för oss alla. ”Fake it til you make it” finns ett uttryck som lyder och det ligger mycket i det. Du bestämmer vad du tänker, sen förvandlas känslan som du kanske hade inledningsvis – liksom verkligheten därefter. Hängde ni med? Förstår om ni tycker att jag uttrycker mig luddigt, men ibland måste man göra det.

Mariefred (och dess människor) är naturligtvis inte mer soligt, varmt och vänligt än andra platser. Det är naturligtvis som överallt annars, fyllt av både det ena och det andra. Människor som beter sig fantastiskt och människor som beter sig precis motsatt. Min poäng är att fokus ska vara på solen, inte regnet. På de som är snälla, osjälviska, ärliga, trofasta och genuina. Minnas dem, minnas allt fint som hände och händer i stan, minnas de dagar när solen sken. Och det var varmt och ljust.

Så hoppas jag att befälhavare på S/S Mariefred Claes Insulander tänkte.

Jag vet genom flera av hans närmaste hur ledsen han var över det som hände för ett par år sedan när han inte längre fick vara kapten på sin älskade ångbåt. Att han velat fortsätta utföra det jobb han tyckte så mycket om och att han kände sig orättvist behandlad.

Men han kom över det. Sista gången hans systerdotter Rebecka träffade honom, en vecka innan han hittades död i sitt hem, var han glad igen. Hon var så lycklig över mötet de haft – men så sorgligt att Claes inte fick vara med ett tag till.

Och liksom jag gör älskade han Mariefred. Den känslan rubbades aldrig enligt Rebecka och därför ska han begravas på kyrkogården här. Om jag ska begravas i Mariefred vet jag inte, och det handlar inte min krönika om. Den handlar inte om döden och mörkret. Den handlar om livet och ljuset och alla fina människor som bidrar till det.

Hoppas ni alla har en skön Ångans dag och att veckan som följer blir bra. Med det storslagna nationaldagsfirandet som pricken över i.

Och veckan efter det delas MT/Måsen ut i ”storupplaga”. Då får alla, även de som inte prenumererar, tidningen i brevlådan. Sen är det sommar och snart augusti och då hoppas vi kunna gå tillbaka till papperstidningar varenda vecka igen. Vi kämpar på för att det ska bli så. Hoppas ni hänger med!